Jag har med intresse läst prof. Claes Ahlunds artikel i SLS 89 om Joel Rundts diktning: V id kärrets rand. Joel Rundt som österbottnisk naturdiktare. Här kommer tre kärrdikter av Joel Rundt. Joel Rundt, Ödemark, 1912 Gangspängerkärret Emellan bergen som ett öppet kärr i jordens anlete, du svarta kärr nu öppnar framför mig din våta famn, och bottenlöshet talar ur ditt namn. Du drager mig med oförklarligt tvång till slipprig gångstig och till murken spång. Det är, som dolde du en sagoskatt i djupet av din gungflys svarta natt. - Här samlas skogens älvor till sin dans i hjortronblom och roslingrisets krans i sommarnattens skymningsbleka glans. - Nu ångar du i julisolens sken och starka dunster slå från skvattramgren, och gölen gnistrar som en svartgrön sten. Joel Rundt, Den stilla ån, 1920 Myren Myren, höljd i dimmors dräkt, vilar tyst och tänker. Rist av en förlupen fläkt svagt en kärrb...