Kärrdikter. Claes Ahlund i SLS 89 : Vid kärrets rand. Joel Rundt som österbottnisk naturdiktare.

Jag har med intresse läst prof. Claes Ahlunds artikel i SLS 89 om Joel Rundts diktning: Vid kärrets rand. Joel Rundt som österbottnisk naturdiktare.   

Här kommer tre kärrdikter av Joel Rundt. 

Joel Rundt, Ödemark, 1912

Gangspängerkärret

Emellan bergen som ett öppet kärr

i jordens anlete, du svarta kärr

nu öppnar framför mig din våta famn,

och bottenlöshet talar ur ditt namn.

Du drager mig med oförklarligt tvång

till slipprig gångstig och till murken spång.

Det är, som dolde du en sagoskatt

i djupet av din gungflys svarta natt.

-  Här samlas skogens älvor till sin dans

i hjortronblom och roslingrisets krans

i sommarnattens skymningsbleka glans.

-  Nu ångar du i julisolens sken

och starka dunster slå från skvattramgren,

och gölen gnistrar som en svartgrön sten.

Joel Rundt, Den stilla ån, 1920

Myren

Myren, höljd i dimmors dräkt,

vilar tyst och tänker.

Rist av en förlupen fläkt

svagt en kärrbjörk blänker.

Stilla ned från kvist och gren

dimmans pärlor dugga,

skimra i ett disigt sken

utan glans och skugga.

Så i grått försilvrat ljus

höstens färger blandas.

Här är icke röst, ej sus,

knappast skogen andas.

Upp ur mossans våta bädd

kärrets kyla stiger.

Grå i höstens dimmor klädd

myren står och tiger.

Joel Rundt, Den stilla ån, 1920

Vid tjärnen

Hjortonris och getporsblom

kransa tjärnens vatten.

Innan maden mörk och tom

sjunker in i natten,

glider tyst en ensam and

ned på trötta vingar.

Ytan bräcks, och in mot land

vandra vattnets ringar.

Flugen långt från fjärd och hav

in i skog som skuggar,

anden äntligt döljes av

tjärnens starrskogsruggar.

Då Ahlund nämner de utländska diktarna John Bunyan, Henry David Thoreau och Bengt Lidner, diktare som i sin diktning också behandlat kärrtematiken , ville jag också ta fram (åtminstone) två av vårt lands finska diktare, som även har skrivit om kärr. Dessa är Aaro Hellaakoski och Einari Vuorela. 

Då man tänker på de Joel Rundts dikter, som Ahlund har tagit fram i hans artikel, så står de nyssnämndas två dikter Suolla sataa och Suolla (se nere) i en intressant jämförelseposition till Rundts dikter.

Kärret är ju ett viktigt tema inom finländsk konst. I litteraturen Kivis Sju bröder röjer och torkar ut ett stort kärr i Impivaara. Linnas Täällä Pohjantähden alla börjar med satsen Alussa oli suo, kuokka ja Jussi. 

Joel Rundt var ju född i Nykarleby. Hans minnesstod står intill stadens kyrka.  Själv  arbetade jag vid Nykarleby hälsocentral under åren 1980-82 i min första ordinarie läkartjänst.

Vad angår några andra österbottniska diktare: Ernst V. Knape var min läkarkollega. Viktor Sunds fina dikt “Där björkarna susa..” är en vacker idyll. Det är underligt att Arvid Mörne ansåg dikten vara både naiv och amatörmässig.

Aaro Hellaakoski

Suolla

Rämettä, rahkasuota,

nevaa upottavaa.

Tule ei niitten luota

yhtään tuttavaa,

           

tulee vain tuulenhenki,

vakavan vaitelias,

nevojen harmaittenki,

ainoa asukas,

sylistään tietämättään,

ylleni varistaen

tuoksuvan pursumättään,

köyhän rikkauden,

kantaen äänenkin jostain,

luhdalta, kauempaa,

missä siipeä nostain,

kuovi kiljahtaa.

Einari Vuorela

Suolla sataa

Oudon alakuloisina

syksyn pilvet mailleen mataa.

Jostain kuuluu kuikan itku.

Kaukaisella suolla sataa.

Mielen kolkkoon hämäryyteen

niinkuin liejuun toiveet vaipuu.

Mutta lepäämättä lentää

ihmeellinen lintu - kaipuu.

Båda dikterna ingår i boken :  Suomen Kirjallisuuden Antologia VI. Otava Helsinki 1972.